Jag och Lovisa var i går natt ute och vandrade i Malmö. Vi gick förbi ett industriområde, och såg att det på ett ställe var en öppning mellan några plankor. Vi gick tillbaka och tittade nyfiket in mellan plankorna. Därinne såg vi till vår förvåning ett stort fält med buskar, gräs och lera, nedrasade byggnader, graffiti och söndriga skateboardramper. Vi gick in och började nyfiket kolla in stället, som var det märkligaste ställe jag har sett i Malmö. Plötsligt prasslade det till i den låga buskvegatationen, och en person, som måste ha suttit och gjort sina behov, ställer sig plötsligt upp bara fem meter från mig. En bit bakom personen står ett litet tvåmannatält, och ur detta kom snart en annan person ut. Vi förstod efter ett tag att det var en kvinna och en man, även om det var svårt att se i mörkret; de hade båda mörkt långt hår. Jag sa hej, och försökte få kontakt med dem, men fick bara ett kyligt mumlande till svar. Vi gick vidare längre in på området och såg ett skjul som någon byggt upp (eller två skjul som satt ihop med varandra), inte mer än kanske en och en halv meter högt, men stora nog att rymma flera stycken sovande människor. Det påminde om ett skjul i en kåkstad någonstans i södern.
Det var med en nästan kuslig känsla som jag och Lovisa vandrade hemåt från det där fältet, det kändes som om man varit i en annan värld. Tysta vandrade vi med någon sorts ogripbar sorg i våra hjärtan, tillbaka från Malmös kåkstad.
Vi blev förresten häromveckan inbjudna till ett samtal av vår vän Patrik i Frälsningsarmén i Malmö. Frälsningsarmén planerar att ha öppet för hemlösa på nätterna under december månad och behöver arbetare som kan tänka sig att hjälpa till med detta. Ett gediget initiativ som doftar av Guds rike.
ödetomten (nobelvägen) är klassisk mark i de hemlösas kretsar. väldigt många har bott där de senaste åren. stundtals har där varit riktigt hemskt med bränder, ungdomar som river tält, ungdomar som prylar folk osv…
nu för tiden är det inte så många som bor där längre.
fridens!